entrevlig

Nu sitter man här...i nattens förbannade mörker som Kapten Magnum Boson skulle ha sagt. Ute i stugorna och husvagnarna flödar bag-in-box vinet och vuxna människor beter sig på ett sätt som till och med skulle få "Uffe" att skämmas en lördagskväll på Ernesto. 

En liten parantes är att jag och Konge officiellt blev vänner igår efter en lång tid av...ja, hat är ett starkt ord...

Men då måste man ju helt enkelt fråga sig hur det kommer sig att jag och Tysken mot alla odds funnit varandra och i en mental armkrok fnissade ikapp över telefonen här om dagen. Så här ligger det till; för första gången någonsin så slog jag hela Tyskens mobilnummer (utantill) när jag skulle ringa till honom och tala om för honom hur mycket jag föraktar honom.

Jag vet inte om ni som läser det här förstår vidden av hur stor det är att jag helt jävla sonika memorerat hela Uffes mobilnummer utantill. Jag är alltså en kille som har lika dåligt minne som Hunken ser bra ut och då kan ni ju försöka att sätta in det i ett realistiskt sammanhang?! Men nu är Uffe och jag vänner...på riktigt. Och det känns ju...intressant. 

Nu tänkte jag faktiskt ta mig friheten och dela med mig av en liten camping-anekdot om ni inte misstycker, om det nu är så att ni skulle misstycka så föreslår jag att ni slutar läsa ganska direkt och går och värmer på en Billys-pizza eller tar er an något annat självdestruktivt. För er som fortfarande sitter kvar framför burken har jag bara en sak att säga: Dumma, jävla Norrmän.

Efter en av mina inte allt för våldsamt roliga vaktrundor som består av att väsa åt fulla, norska femtonåringar som suttit i ett litet tält och halsat flädercider och patetiska försöka att samtidigt som jag hets-äter daimstrutar försöka se hård ut, står en herre iförd de mest anskrämliga shorts/speedos jag någonsin sett och väntar på mig (det gör alltså fysiskt ont i mina ögon), han är norsk och nästan oförskämt optimistisk vad gäller boende så när jag informerar honom om att det är högsäsong och att vi därmed har fullt så ser jag hur det svartnar för hans ögon och hur han får andnöd. Femton minuter senare då han har hyperventilerat klart fiskar han helt otroligt upp en bokningsbekräftelse ur sina HE-man-underbyxor och jag kan inte låta bli att förundras över hur så lite tyg kan lämna så mycket äckligt åt fantasin. Hur som, det visar sig att han, hans fru och deras snoriga jävla ungar som inom loppet av två nano-sekunder, i kiosken och receptionen lyckats ställa till med oreda motsvarande Arnold i T2, tydligen bokat en husvagnsplats. När jag som djupast står och föreställer mig hur ung-jävlarna satt eld på servicehuset, vält vatten tornet och rivit Hotellet till grunden vaknar jag till av att en av Belsebuls avkommor välter vykortsstället. Härligt, nu har jag lite att göra i natt säger jag till pappan och ler så falsk att det nästan går för mig samtidigt som jag kastar en om-du-ens-vågar-ta-ett-andetag-till-så-ska-jag-slita-hjärtat-ur-bröstet-på-dig-marinera-och-grilla-aset-slänga-ihop-en-hyfsad-bea-och-tillsammans-med-lite-lågbudget-euroshopper-strips-tvinga-att-äta-upp-skiten-blick. Inte för än  monstret slukar en zoo-tablettask utan att ens öppna den går det upp för mig att vi helt enkelt inte riktigt kommunicerar på samma våglängd. Efter att ha gett uttrycken "om och men" och "herre jävlar vilka jävla skit-ungar, är dom dina, fy fan" tre, fula små barn-ansikten så lyckas pappan mirakulöst få in sin familj i bilen. Själv står jag med receptionens vassaste sax och överväger starkt att enkelt och snabbt utföra ett klassiskt vasektomi-ingrepp. Alltså, kapa sädesledaren för att därmed bli jävligt steril men när djävul-familjens svarta får bestående av en vingklippt, blond, ängel stiger ur bilen, släpper ut håret och låter vinden ta tag i det som om det vore en Panten ProV reklam, kommer jag ganska snabbt på andra tankar. Hon ser på mig med sina isande blå ögon, hon ser på mig så där som bara en riktigt fin och underbar tjej kan se på en och hennes blick säger; Ärligt talat, vem fan är du!? Och jag är kär. Fem minuter senare, precis när våra läppar, i min norskinspirerade dagdröm ska mötas knackar Mr-Speedo-2007 på fönstret och det är med sorg i bröstet jag med full kraft i tvingas slå mig själv skrevet för att vakna ur min röd-vita fantasi och skjuta luck-fönstret åt sidan. Han upprepar sig säkert fyra gånger innan jag på riktigt kopplar. "Vi har inte fått någon husvagn", så lyder meningen som i ordets rätta bemärkelse räddar hela min vecka, ja, kanske hela min sommar. Lycklig som en liten flick-scout som precis sålt kakor till Torsten Sigurdson för två miljoner svenska riksdaler talar jag om för mannen iklädd de-onämnbara att husvagn tyvärr inte ingår i priset. Han ser på mig med ögon fyllda av hat...sånt där hat som bara Jan Guillou kan skriva om...och han kan helt enkelt inte acceptera att han, alfa-hannen i flocken helt enkelt inte haft tillräckligt med hjärnkapacitet för att räkna ut att det fan-i-mej INTE ingår husvagn i priset 300 kr/natten. Efter den obligatoriska andnöden frågar han om jag har något annat att erbjuda. Absolut, jag kan för en symbolisk summa avliva dina två små...ville jag säga men eftersom man nu är löjligt service-minded så ljuger jag honom rakt upp i hans bittra ansikte och säger att det faktiskt är knök-fullt.

När familjen Morgonstjärna lämnar campingen och det högst tänkbara scenariot där Lisebergs Nöjespark står i lågor och folk flyr för sina liv, bakom sig möter jag en av familjens mindre begåvade produkter med blicken och med tårfyllda ögon ser han rakt på mig i genom bilrutan och jag är så löjligt nära att kasta upp ett långfinger och brista ut i det galna-professor-i-källaren-skrattet men jag gör det inte...och jag har aldrig ångrat något så mycket...







...tack Sven, tack för allt!




 Jordgubbs-saft
Way-Out-West-festivalen
Malcolm in the middle
De jag räknar på en hand

Sten-i-sko
Sanningen att jag inte har råd att gå på Way-Out-West-festivalen
Faktumet Notche snart flyttar
Att hon inte har tiden och att jag tydligen inte har anledningen (men det borde ju vara upp till mig)


Och Elin, finns det någon specifik anledning till att du inte ens kan försöka att bjuda till lite...när jag gör det?!