entrevlig

.

Klockan 17.00 når jag första toppen på min berusning. Faktumet att det var flera år sedan jag krockade med en ordentlig fylla börjar göra sig påmind då jag endast får ihop det till fyra tomma öl som står på köksbänken. Eller ser jag dubbelt, har jag endast druckit två? Eller kan det vara så att Sven har drogat mig? Nå väl, jag samlade mig och i dimman kastade jag ihop lite mat åt boysen. Vid 19.00 vågar jag påstå att jag var spiknyker, då tillskillnad från Kalle och Sven som i en riktigt ful jungfrugrogg, funnit varandra. När vi som minst anar det står han där, mannen med den lilla kroppen men med det stora hjärtat: Fredrik "freddy" Goude. Pusselbitarna faller på plats, en efter en och vi förflyttar oss från Matsalen till Sällskapsrummet. Alkoholen och kärleken flödar i takt med Kalles smyg-höjande.

.

Klockan är runt 23.04 och jag börjar blir riktigt obalanserad än en gång. Nu kanske du tror att jag anser att det på något sätt skulle vara häftigt att blogga om sina fjortisfyllor men så är det inte. Min berusningsgrad är av största vikt i denna simpla historia just av den enkla anledningen att det jag skrivet inte alls behöver stämma.

.

Hur som...

.

Någonstans finns det en idé om att vi ska gå ut men så tvingas Goude, pga av goda anledningar avika, så även Tysken. Kvar återfinns Tattarprinsen från Idenor och Kalle-Guldfot och det var just då inte alls särskilt illa pinkat. Med dimma i blicken och sprit i blodet hoppade Kalle och jag ur taxin. Vad som hände sedan råder det delade meningar om, men detta är min blogg så det är min version ni kommer att få ta del av.

.

-Serverar ni Carlsberg här?

-Ja, jag tror det.

-Men det står ju där, sopa!

-Kan du inte läsa! Ser du inte vad det står, skämtar du?!

-Vad heter du?

-Erik

-Erik, vad är det för fel på dig, varför kan du inte läsa?

-Vad är det här för jävla mottagande, hur kan du jobba här när du inte kan läsa?

-Varför kan du inte läsa? Vad är det som hänt?

-Har du aldrig kunna läsa?

.

.

.

.

.

Och så fortsätter det ett bra tag till. Ja, det fortsätter så ända till Kalle och jag bestämmer oss för att faktiskt gå in. Ett tips till er som tänkt besöka valfri, hipp klubb i Gbg, vänta med att håna den vakt som eventuellt ska släppa in er tills ni gått in, dansat, festat, gått ut, åkt hem och satt er framför msn, facebook eller motsvarande. Inleder ni med att håna vakten i fråga, i 20 minuter finns det en överhängande risk för att det slutar som det gjorde för Kalle och mig. Dvs, ni kommer inte att vara i närheten av att bli insläppta.

.

Normalt sett tar det en 14-minuter lång spårvagnsfärd för att hämta sig från ett nederlag av ovannämnda proportioner. Nu visade det sig att vår spårvagnsfärd kom att ta 1 timme. Det kan ha att göra med att Spårvagnarna måste bromsa in mer än vanligt i varje kurva när det är så pass kallt som det varit här i Gbg, det kan även ha att göra med att vi tvingades att hoppas av vid varje hållplats så att Kalle kunde kräkas varpå vi blev tvungna att vänta på nästa vagn. Det kan ha haft med det att göra...eller så var det en kombination av dessa faktorer.

.

.

.

.

.

Hur som, det kom att bli en av de bästa lördagarna på länge. Jag vill tacka alla medverkande:

Fredrik, Sven och Kalle!

.

.

.

.

.

Bless

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Det tåls även att nämnas att vi saknade dig Johan!

.

.

.

.

.