Först av allt...
...vill jag tacka Lenny Kravitz för en fantastisk föreställning. En man, en artist som Lenny förtjänar inget annat än beröm och rungande applåder. Att han flyger till Sverige, ställer sig på scenen intill ett jävla pariserjul och gör sin grej framför en publik som består av osnytna 12-åringar som aldrig hört en låt med honom, är fantastiskt. Att han sedan bjuder på sig själv, på ett sätt som skulle få Jenna Jameson att framstå som Heliga Begitta är beundransvärt. Han är ett folkets artist och för det beundrar jag honom. Jag beundrar honom för att han hoppar ner från scenen, slickar någon jävla lodis i ansiktet och highfivar en massa ungar. Tack för att du är så jävla bra! Tack Lenny!
.
.
.
.
.
.
.
I morgon vankas det match och jag kommer lika oförberedd som vanligt då klockan snart är två och jag i en enda röresle viftar bort det lilla sömnbehov jag har.
.
.
.
.
.
Skit samma, nu ska jag lyssna på Cleos nya och äta popcorn tills solen går upp.
.
.
.
.
.
Om du inte älskar denna kvinnan är du dum i huvudet. Punkt.
.
.
.
.
.
Jag har silverfiskar så stora att de har egna badrum med silverfiskar.
Kommentarer
Trackback
